Siken är Ångermanlands landskapsfisk och samma gäller för Österbotten i Finland. Det är en mycket uppskattad matfisk.
Sik tillhör laxfiskarna och är en grupp som består av flera olika arter, varav sex finns i Sverige. I många vattendrag kan man klart och tydligt urskilja flera olika bestånd. Det finns stationära sikpopulationer i sjöar och rinnande vattendrag, men också vandrande fisk. Siken är en stimfisk som föredrar kallt vatten och framför allt lever av olika kräftdjur. Leken sker under hösten eller vintern, och valet av lekplats varierar mellan de olika sikarterna.
Förekomst
I Sverige finns siken längs Östersjökusten samt i stora djupa sjöar och älvar. I Norrland hittar man den i något grundare sjöar och vattendrag samt i Bottenviken.
Fångstmetoder
Sik fiskas med bottensatta fällor, garn, ryssjor och krok.
WWFs råd
Bra val
- Nät/garn. Vänern, Vättern (C. maraena)
- Nät/garn. Lake Huron (C. clupeaformis)
- Tinor/fällor. Lake Superior (Michigan, Wisconsin) (C. clupeaformis)
- Tinor/fällor. Lake Michigan (Wisconsin) (C. clupeaformis)
Undvik - (ät max 3-4 gånger per år)
- Tinor/fällor. Östersjön (Bottniska viken, Sverige EEZ) (C. maraena)¹
- Odlad – dammar. Tyskland (Coregonus lavaretus) (2024)
- Nät/garn. Mälaren eller Hjälmaren (C. maraena)
- Tinor/fällor. Lake Michigan (Michigan) (C. clupeaformis)
Låt bli
- Nät/garn. Bottniska viken, Östersjön (C. maraena)²
- Oavsett fångstmetod. Norra Europa (insjöar) (C. lavaretus)
- Oavsett fångstmetod. De stora sjöarna, insjöar (Kanada och USA) (se undantag på gult och grönt)
Fångstområden:
¹FAO 27 – ICES 30, 31
²FAO 27
