I Sverige hittar man ostron på grunda bankar och ned till 180 meters djup i Skagerrak och Kattegatt.
Ostron trivs bäst på hårda underlag i tempererat, salt, rent vatten. Som många andra blötdjur är ostronet en vattenfiltrerare, och intar sin föda genom gälarna. Ostron är tvåkönade och tillhör den grupp som kallas protandriska hermafroditer. De tillbringar större delen av sina liv som hanar, men beroende på vattnets temperatur kan de genomgå en tillfällig förvandling till honor. Vid vattentemperaturer som överstiger 16 °C börjar ostronet fungera som en hona vartannat år. Vid vattentemperaturer på mellan 15-16 °C sker denna förvandling från hane till hona endast vart fjärde år.
Förekomst
Det europeiska ostronet behöver en salthalt på minst 25 promille för att kunna fortplanta sig och finns därför bara på Västkusten i svenska vatten. Det europeiska ostronet finns även i Medelhavet samt i Nordsjön och längs Norges kust. Det japanska jätteostronet (Crassostrea gigas) kommer ursprungligen från Japan och Korea, men har spridits via mänskliga aktiviteter till Nordamerikas Stillahavskust, Australien och Europa.
Fångstmetoder
Vilda ostron skördas ofta med skrapor eller håv vilket orsakar skador på bottenmiljön och andra djur som lever där. Handplockade ostron är därför att föredra.
WWFs råd
Bra val
- Odlad. Frankrike (O. edulis)
- Odlad. Kina (Dadeng Sea) (C. gigas)
- Odlad. Nordostatlanten, Norra Stilla havet, ostcentrala Stilla havet (C. gigas)
Undvik - (ät max 3-4 gånger per år)
- Handplockade. Skagerrak, Nordsjön (Norge EEZ) (O. edulis)¹
Låt bli
- Bottenskrapa/skrapor, trål/bottentrål. Oavsett fångstområde
Fångstområden:
¹FAO 27 – ICES 20, lV
