I Sverige är braxen inte särskilt känd som matfisk men i äldre tider har den ätits frekvent. På 1700-talet ansågs kaviar beredd på braxrom läckrare än rysk kaviar. I Finland är braxen fortfarande mycket populär, främst då som rökt.
Braxen tillhör familjen karpfiskar. Den föredrar stilla sötvattendrag, men förekommer även i bräckt vatten. Braxen blir som mest upp till 80 centimeter lång och kan väga 11 kilo men då tillväxten är långsam tar det 7–8 år innan den väger ett kilo. Fisken är silvergrå, men äldre individer kan få en lätt bronston.
Leken sker från maj till juli på gräsbevuxna (översvämmade) bottnar eller i en lugn vik av ett vattendrag. Rommen är klibbig och fastnar på växtligheten. Den äter huvudsakligen bottenlevande smådjur och ibland även småfisk. När den söker föda har den ett karaktäristiskt smackande ljud. Under vintern samlas braxen i stora stim, så kallade braxenstånd, och sover i ett dvalliknande tillstånd på djupare vatten.
Förekomst
Braxen är vanlig i södra och mellersta Sveriges sjöar och åar, men förekommer även längs Östersjöns kuster, ända upp till Bottniska viken.
Fångstmetoder
Braxen fiskas med garn och ryssja.
WWFs råd
Bra val
- Nät/garn, ryssja/fällor. Vänern, Mälaren
- Nät/garn, ryssja/fällor. Östersjön (svensk kust)
Låt bli
- Oavsett fångstmetod. Japan (Japan EEZ)¹
- Oavsett fångstmetod. Nordostatlanten (se undantag på grönt ljus)²
Fångstområden:
¹FAO 61, ²FAO 27
