Det ekonomiska systemet och de finansiella kapitalströmmarna skapar förutsättningar för utveckling – både hållbar och icke-hållbar sådan. För att hejda förlusten av biologisk mångfald och minska de ekologiska fotavtrycken tillräckligt behöver ekonomin och de finansiella flödena anpassas till att rymmas inom naturens ramar. Ekosystemtjänster och biologisk mångfald behöver synliggöras inför viktiga beslut och investeringar. Ekonomiska modeller och indikatorer, liksom investeringsströmmar, behöver anpassas så att de styr mot hållbarhet.
Vår ekonomi och hela samhället bygger på naturens ekosystemtjänster. Det är service som naturen utför spontant – produkter, tjänster och värden – och som vi människor drar nytta av. Naturen tar upp koldioxid, jämnar ut temperaturen, bidrar till att blommor pollineras och att frön sprids. Vi får mat, rent vatten, syre, energi och mediciner – och platser där vi kan koppla av. Naturen ger oss även immateriella och känslomässiga värden. Allt detta kan räknas in bland ekosystemtjänsterna. Vi är helt beroende av dessa tjänster från naturen. Ändå tar vi dem lätt för givet och de är i stort sett osynliga inom dagens ekonomiska system, modeller och räknesätt. Det är sällsynt att ekosystemtjänsterna ens omnämns i rapporter om ekonomisk framgång och utveckling. Samtidigt har försök att värdera dem i monetära termer visat att värdet av naturens ekosystemtjänster kan beräknas till svindlande 125 tusen miljarder dollar om året, enligt WWF Living Planet Report 2018.
Människans nyttjande sätter hårt tryck på ekosystemtjänsterna. Naturen och den biologiska mångfalden sätts under allt hårdare press. Vi måste nu sköta om och reparera ekosystemen för att säkerställa arternas och vår framtida överlevnad. En aspekt av detta är till exempel att synliggöra ekosystemtjänster och hur dessa påverkar och påverkas av den (av människan skapade) ekonomiska utvecklingen, idag och på sikt.
Läs mer om ekosystemtjänster och biologisk mångfald i Living Planet Report.
Idag är 75 procent av de stora grödorna på jorden beroende av djur som pollinatörer. Lite förenklat kan man säga att var tredje tugga direkt eller indirekt är beroende av pollinerande bin. De pollinerande insekterna är framför allt 20 000 arter av bin men även flugor, fjärilar, getingar och skalbaggar. Fåglar, fladdermöss och andra djur hjälper också till.
Ekonomiskt ökar pollineringen det globala värdet av växtproduktionen med 235–577 miljarder dollar per år för odlarna. Även småbrukare är extremt beroende av den. De pollinerande arterna har minskat stort i framför allt USA och nordvästra Europa konstaterar FN-organet IPBES i sin tvååriga studie som publicerades 2016.
(Källa: LPR 2018, svensk sammanfattning)
För att möjliggöra ett gott liv för alla inom ramen för en planet behöver de modeller som styr dagens ekonomiska system anpassas. Ett fokus på ekonomisk tillväxt som driver på en ständigt ökande konsumtion av jordens resurser är i längden inte hållbart. Det visar inte minst dagens negativa trender med minskande biologisk mångfald och ökande ekologiska fotavtryck. Det mått som används för att mäta ekonomisk tillväxt, bruttonationalprodukten (BNP), beräknar det sammanlagda värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år. Detta mått används i både Sverige, EU och resten av världen. Men det är ett ganska trubbigt mått som ger långt ifrån hela bilden av samhällets utveckling eller välmående. Miljö- och social påverkan synliggörs till exempel inte i BNP-måttet. Det behövs bättre sätt att mäta ekonomisk utveckling och framgång på – sätt som hjälper oss att styra mot hållbarhet. Att detta inte fungerar idag illustreras exempelvis i en forskningsstudie från Lunds universitet, som visar att länder med hög BNP genomgående har större ekologiskt fotavtryck och högre koldioxidutsläpp per person än länder med lägre BNP (Fritz & Koch, 2016).
För att kunna nå våra globala mål och ett gott liv för alla inom ramen för en planet behöver investeringar och kapitalströmmar riktas till sådant som behövs för att bygga detta hållbara samhälle, och bort från sådant som underminerar det. De regleringar som styr finansiella flöden behöver anpassas.
Hur statlig finansiering (till exempel från statliga pensionsfonder, statlig klimatfinansiering eller via utvecklingsbanker) och privata investeringar (till exempel från banker, fondbolag och övriga näringslivet) riktas, har avgörande betydelse för om vi ska nå hållbarhet inom naturens gränser.
WWFs övergripande mål för 2050 är att biologisk mångfald i världens mest unika naturmiljöer är bevarad och erbjuder en hållbar framtid för alla, att mänsklighetens ekologiska fotavtryck ryms inom jordens biologiska kapacitet och att resurserna är rättvist fördelade. Dessa mål går bara att uppnå om hållbar utveckling integreras i beslutsprocesser för ekonomisk redovisning, finansiering och investeringar.
Den ekonomiska utvecklingen fram till idag har drivits på mycket med hjälp av energi från fossila resurser som kol, olja och naturgas. Fossila bränslen har många negativa miljökonsekvenser, bidrar bland annat till klimatförändringar som motverkar en långsiktigt hållbar utveckling. Detta är ett tydligt exempel på ett område där WWF ser ett akut behov av att snabbt styra om finansiella flöden – investeringar, från fossil till förnybar energi och till sådant som stimulerar en effektivare energianvändning.
Inom ekonomi och finans arbetar WWF exempelvis för en hållbar blå ekonomi och de för människan så livsviktiga haven. Under rubriken Investera för en planet ryms arbetet för att stora kapitalägare ska styra om investeringar i linje med klimatavtalet från Paris.
Senast ändrad 11/12/24
