Svart stork
Budbäraren från skogen
Budbäraren från skogen
Arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
Källa: IUCN
Svart stork (Ciconia nigra)
Antal: I Europa från Estland till Polen finns nästan 3 000 par. I Sverige observeras enstaka fåglar årligen men ingen häckning konstaterad.
från Europa ända bort till Kina
Den svarta storken är som namnet pekar på övervägande svart men den har en vit buk. Vingbredden är nära två meter, näbben och benen är däremot röda. I jämförelse med den vita storken så är den svarta mycket skygg och häckar i stora skogar.
Den svarta storken häckade sparsamt i södra och mellersta Sverige fram till mitten av 1800-talet när de snabbt minskade i antal. Den häckade sporadiskt i Sverige på 1940- och 1950-talet och sedan dröjde det länge innan nästa kända häckning år 1992. Det var faktiskt på två olika platser (Skåne och Västergötland). Under de senaste åren kan den svarta storken ha häckat med enstaka par på några få platser i Sverige, men troligtvis inte ? Totalt noterades 19 svarta storkar i Sverige 2019.(Källa: BirdLife Sverige Fågelåret 2019)
I Danmark finns observationer på något häckande par medan på andra sidan Östersjön, från Estland till Polen finns det nästan 3 000 par. Där verkar den glädjande nog öka i antal. Den svarta storken finns från Europa ända bort till Kina.
Boet är byggt i ett stort träd med fri inflygning och används flera år i rad. Ofta vill den svarta storken ha tillgång till ensliga platser med bäckar, tjärnar och andra våtmarker där den huvudsakligen fångar fisk men även insekter, maskar, grodor och små däggdjur. Det är i april som det återvändande paret kommer tillbaka från övervintringsområdet i Afrika. Båda föräldrarna hjälper till att föda upp ungarna som lämnar boet vid 9-10 veckors ålder. Till skillnad från den vita storken behöver den svarta storken stora områden med lämplig miljö för att klara sig (50-150 km²).
Det moderna skogsbruket sparar inte tillräckligt med gamla träd för att den svarta storken skall trivas. Dessutom skogar med mycket vatten har vi till stor del dikat ut i södra Sverige. Tyvärr jagas även svarta storkar under flytten och på övervintringsplatserna. Antagligen drabbas den svarta storken av samma problem som den vita släktingen när de kolliderar med kraftledningar. Eftersom den undviker människor är det viktigt att där nyetableringar sker, ska platsen skyddas. All skogsbruksaktivitet bör undvikas under häckningsperioden samt se till att människor ej går närmare än 100 meter.
Den svarta storken förekommer i flera myter bland annat som en dyster budbärare från dödsriket. Historiskt sett måste den svarta storken ha funnits i Sverige för på vikingatiden kallas den även för Odinsvalan, som i myten egentligen är guden Höners fågel. Till skillnad från den svarta storken anses den vita storken bringa lycka.
Nej. Svart stork fanns i Sverige på några få platser fram till mitten av 1950-talet, men numer ses den vid enstaka tillfällen då någon fågel från Danmark, Estland eller Polen flyger in över vårt land. Orsaken är brist på boplatser, svart stork är en skogsfågel som behöver kraftiga boträd som ligger nära våtmarker där den kan finna föda. Det moderna skogsbruket i kombination med att många våtmarker torrlagts genom utdikning, har gjort att svart stork försvunnit som häckfågel i Sverige. Men det är något som skulle kunna ändras med ett förändrat skogsbruk och restaurering av våtmarker i kombination.
Senast ändrad 10/10/24