I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.
Allätare
Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.
Nyckelarter i vattendrag och sjöar
Sötvattenkräftor räknas till nyckelarter i vattendrag och sjöar vilket innebär att de fyller en viktig funktion för andra arters överlevnads. Många rovdjur, till exempel mink, abborre och ål, äter kräftor. Kräftorna håller också vegetationen nere genom att en stor del av deras kost består av undervattensväxter. I sjöar där kräftan minskat eller helt försvunnit har man kunnat se att växtligheten brett ut sig.
Samlad fakta om kräftorFlodkräftan – en hotad art
Antalet flodkräftor i Sverige har minskat stadigt till följd av kräftpest och försurning i våra sjöar. Kräftpest kom till Sverige via Finland i början av 1900-talet och slog ut stora delar av bestånden av flodkräfta.
Under 1960-talet planterades nordamerikansk signalkräfta ut för att bättra på bestånden. Det visade sig snart att signalkräftan var motståndskraftig mot kräftpesten och den blev snabbt en smittspridare som förvärrade problemen. Jämfört med början av 1900-talet beräknas beståndet av flodkräfta vara nere under 5 procent.
Idag fortsätter signalkräftan att sprida kräftpest genom illegala utsättningar i vatten som tidigare var fria från kräftpesten. Flodkräfta är nu endast känd från cirka tusen lokaler i Sverige och arten klassas som akut hotad enligt Artdatabankens rödlista.
För att öka andelen flodkräftor i våra vatten har ett åtgärdsprogram tagits fram. Programmet togs fram av dåvarande Fiskeriverket i samarbete med Naturvårdsverket men ligger nu under Havs- och Vattenmyndighetens ansvar.
Bland åtgärderna finns bland annat insatser som restaurering av flodkräftvatten och informationsspridning om hur man som vattenägare undviker att sprida kräftpest. WWF stödjer detta åtgärdsprogram.
Var försiktig när du köper kräftor!
Flodkräftan är akut hotad och det är därför mycket viktigt att informera sig om att flodkräftan du tänkt köpa kommer från vatten som vårdar flodkräftans bestånd på ett bra sätt och säkrar tillväxt.
Idag finns inget licensierat yrkesfiske på flodkräfta, men däremot ett omfattande fritidsfiske. Att priset för flodkräftan är mycket högre än för signalkräftan är positivt, eftersom det skapar en drivkraft att bevara arten och skydda friska vatten mot utsättningar av signalkräfta. WWF anser att flodkräftan och dess vatten måste skyddas väl så att flodkräftan har en möjlighet att föröka sig och ge en ökad nyttjandegrad.
När det gäller signalkräftan så är det mycket viktigt att stoppa illegala utsättningarna genom att efterfrågan till oseriösa odlare upphör. Idag sker yrkesfiske av signalkräfta i Vättern och Hjälmaren där signalkräfta medvetet planterades in 1969 då den visade sig vara motståndskraftig mot kräftpest, till skillnad från flodkräftan.
Köper du signalkräftor från andra vatten så försäkra dig om att Havs- och Vattenmyndighetens regler följs och att man inte sprider kräftpest till friska vatten. Det är av stor vikt att människor förstår värdet av att bevara flodkräftan och dess ekosystem för framtiden och den biologiska mångfalden i våra vatten.
Vanligast på den svenska marknaden är den turkiska smalklokräftan och odlad kinesisk kräfta, eller röd sumpkräfta som den egentligen heter. Odling orsakar näringsläckage och spridning av sjukdomar till vilda bestånd och dessa kräftor får därför gult ljus – var försiktig – i WWFs Fiskguide.
Välj rätt fisk!
Du som konsument kan bidra till ett mer hållbart fiske genom att göra ett medvetet val när du äter fisk och skaldjur.
Fakta om kräftor
Vart finns det kräftor i Sverige?
Signalkräftor finns huvudsakligen i Götaland och sydöstra Svealand. Men genom olagliga utsättningar förekommer den också i nordvästra Svealand och i ett fåtal vatten i Norrland. I Hjälmaren och Vättern finns bestånd av signalkräfta som är fiskbara för yrkesfisket.
Flodkräfta förekommer framför allt i norra och västra Svealand, i södra Norrland, längs norrlandskusten upp till Finska gränsen samt på Gotland och Öland. Det finns även enstaka bestånd i Norrlands inland och sporadiskt hittas flodkräftan även i sydöstra Sverige.
Vad är skillnaden mellan signalkräfta och flodkräfta?
Signalkräfta är en främmande art som förekommer i Sverige. Den fördes in från USA och börjades sättas ut under 1960-talet.
Singalkräftan finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.
Flodkräftan är svensk inhemsk art.
Länk till info om hur man ser skillnad på dem/skiljer dem åt:
Signalkräfta – Arter och livsmiljöer – Havs- och vattenmyndigheten (havochvatten.se)
Signalkräfta Pacifastacus leniusculus – Artfakta från SLU Artdatabanken
Rädda haven
Hjälp oss i arbetet för att skydda livet i haven från hot som föroreningar, plastavfall, överfiske och klimatförändringar.
