Sjöko
Närmast släkt med elefanten
Närmast släkt med elefanten
Arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
Källa: IUCN
SireniaFamilj: dugonger (Dugongidae) Manater (Trichechidae)
Amazonmanat (Trichechus inunguis), Lamantin (Trichechus manatus), West Senegalmanat(Trichechus senegalensis), och Dugong (Dugong dugong)
Storlek: kroppslängd cirka 2,5 meter, vikt: 250 – 1500 kg
Livslängd: manater cirka 40 år, dungonger cirka 60 år
Könsmognad: honor oftast vid 6-10 års ålder, hanar oftast vid 9-10 år.
Dräktighetstid: 12-14 månader (vart 3e–5e år, då de föder en kalv)
Tropiska och subtropiska hav nära kustlinjen eller i angränsande floder
Sirendjuret eller sjökon (Sirenia) liknar till kroppsformen mest en säl, men är egentligen främst släkt med elefanten. Dessa vänliga, nyfikna och mytomspunna varelser troddes tidigare vara sjönymfer.
Sjökon är ett vattenlevande däggdjur som andas med lungor men är helt anpassat för ett liv i vatten. På land klarar sig sjökon inte alls. Djuret är av sälens storlek men är egentligen närmast släkt med elefanter. Den har främre fenor (armar), och saknar bakre extremiteter (ben). Svansen är ombildad till en horisontellt ställd fena.
Gångna tiders sjöfarare trodde att sjökorna var sjönymfer – sirener – på grund av sina besynnerliga och mystiska undervattensläten och sånger.
Sjökon är nu mycket sällsynt och hotad; den är klassad som sårbar av Internationella Naturvårdsunionen, IUCN. Den förekommer framför allt i kustnära tropiska vatten eller i angränsande floder och laguner samt mangroveområden.
Arten delas in i två familjer: manater och dugonger. Till manaterna hör tre arter: Senegalmanat, Amazonmanat och lamantin. Dugongerna har bara en art: orinoco.
Dugonger har likt valarna en halvmåneliknande stjärtfena, medan manaternas svans är formad som en paddel; cirkelformad eller oval.
Precis som valen andas sjökon med hjälp av sina lungor och måste komma upp till ytan ungefär var tredje minut för att få luft. De är duktiga dykare och kan stanna under vatten i upp till 15-20 minuter.
Sjökor trivs bäst i grunda vattendrag, flodmynningar och nära kuster där de finner både föda och skydd. De är växtätare till skillnad från alla andra marina däggdjur som äter kött. Dugonger betar sjögräs på havets botten, medan manater finner sin föda vid vattenytan, i form av bland annat havssallad, vattenhyacinter och alger.
De är lugna och sävliga djur och trivs bäst med att långsamt simma omkring eller helt enkelt bara flyta med vattenströmmarna. Oftast lever de i små grupper, men kan även samlas i större flockar där det finns gott om föda eller varmt vatten under vintern.
Numera är jakt på sjökor förbjuden i nästan hela utbredningsområdet, men historiskt har de jagats av flera olika ursprungsfolk – i nyare tider även av nybyggare från västvärlden.
De jagades för sitt kött, sin hud och för olja. Även tänder och ben togs om hand och bearbetades till vackra smycken och skulpturer.
Man har även använt dugongens genitalier inom traditionell asiatisk medicin som ett afrodisiakum (potenshöjande medel).
Ett stort problem för sjökorna är övergödning och utfiskning som har lett till att deras naturliga levnadsområden som sjöängar har minskat drastiskt i förekomst. Sjökor behöver stora mängder växter som bara trivs i förhållandevis klart vatten.
I och med de enorma kvantiteter växter de intar per dag (cirka 90 kg) är de även sårbara för ansamling av miljögifter och andra skadliga ämnen.
Många sjökor dödas dessutom varje år då de blir påkörda av motorbåtar eller fastnar i fiskenät och annat avfall som flyter omkring i haven.
Utöver människan har arten bara några få naturliga fiender. Till dessa räknas större hajar, späckhuggare, krokodiler och jaguarer, beroende på geografiskt område.
Arten är listad som sårbar av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).
WWF arbetar aktivt för att rädda sjökor från miljöskadliga verksamheter som mangroveskövling, utfiskning och föroreningar. I arbetet samarbetar vi med lokalsamhällen, privat och offentlig verksamhet och ideella organisationer.
I Australien, Tanzania, Kenya och Moçambique stödjer WWF ett antal marina projekt som syftar till att skydda områdenas biologiska mångfald och främja ett långsiktigt hållbart nyttjande av naturresurser.
I Guianas (Franska Guiana, Guyana och Surinam) driver WWF sedan 1960-talet flera projekt. Man arbetar med att bevara och förvalta detta område som är berikat med en otrolig biologisk mångald och flera betydelsefulla biotoper. Vi arbetar dessutom med forskning, övervakning, utbildning och att göra människor mer medvetna om sjökons situation.
WWF Australien har även projekt där lokalbefolkning är direkt involverad i arbetet med förvaltning och bevararande av dugongpopulationer. De arbetar även med att bevara Stora Barriärrevet samt andra vatten och marina områden.
Hjälp oss i arbetet för att skydda livet i haven från hot som föroreningar, plastavfall, överfiske och klimatförändringar.
Senast ändrad 05/11/24