Röd panda
Ett av världens mest sällsynta djur
Ett av världens mest sällsynta djur
En art är Starkt hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A–E för Starkt hotad och att den därmed bedöms löpa mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd.
Källa: IUCN
Ailurus fulgens
Röd panda (Ailurus fulgens) även kallad liten panda, mindre panda eller kattbjörnen är en art i familjen halvbjörnar. Det vetenskapliga namnet Ailurus betyder ”flammande katt”. Enligt IUCNs lista över hotade arter är kattbjörnen kategoriserad som en utrotningshotad art.
Den röda pandan uppdelas på två underarter, Ailurus fulgens fulgens och Ailurus fulgens styani. Ailurus fulgens fulgens lever i Himalaya, i de tempererade bambuskogarna i Sichuan- och Yunnanprovinserna i Kina, samt i Myanmar (Burma) och Laos, medan Ailurus fulgens styani lever i Nepal och Indien. I Kina förekommer den röda pandan till stor del i samma områden som jättepandan.
Jättepandan och den röda pandan har en del drag gemensamma och de två arterna har tidigare förts samman till en egen familj; kattbjörnen kallades då liten panda. Numera anser man dock att jättepandan och den röda pandan tillhör olika familjer, björnar respektive halvbjörnar, och att den röda pandan är närmare släkt med tvättbjörnar.
Röd panda har en mankhöjd på 25 cm och en vikt på 3-6 kg, och ett ansikte med vita och rödbruna fält som ger ett randigt intryck. Detta ger ett skyddande kamouflage bland de röda mossorna och vita lavarna i träden där de lever. De är svarta på magen och orangebruna på ryggen och har en lång, yvig svans. Pälsen är lång och tjock och de har päls under fotsulorna också (ett drag som den delar med jättepandan och isbjörnen), vilket skyddar mot kalla och hala underlag. De har korta ben och skarpa klor som är delvis indragbara. Denna egenskap har inte björnar, men är däremot vanlig hos kattdjuren.
Röda pandan har breda tänder och starka käkar och äter i första hand bambuskott och blad, men även bär, blomknoppar och ibland fågelägg och till och med fåglar. De har en förlängning av sitt vristben, som en ”falsk tumme”, som de använder till att gripa tag i bambun som de äter, men också om grenarna i träden där de lever och sover. Denna ”falska tumme” har de gemensam med jättepandan.
Den röda pandan lever för det mesta ensamma, men de kan också leva i par. Efter en dräktighetstid på ca 130 dagar föder de 1-4 ungar. Deras ljudsignaler består av höga skrik, visslingar och ett fågellikt kvittrande. De morrar, fnyser och väser i aggressiva situationer. När den blir trängd kan den ta 1,5 m långa skutt.
Ingen vet inte riktigt men färre än 10.000.
I det vilda finns det två formellt erkända underarter av röd panda. Nya studier tyder dock på att de kan vara två separata arter. Ailurus fulgens fulgens, som är något mindre i storlek, finns mestadels i Nepal samt i Indien, Myanmar och Bhutan. Medan Ailurus fulgens refulgens huvudsakligen finns i Kina.
Förvildade hundar. Herdar i områden där röda pandor lever har hundar som skyddar deras boskap från potentiella rovdjur. Dessa hundar dödar också röda pandor. Ett bett kan leda till en försvagande parasit eller död på grund av rabies eller valpsjukevirus.
De äter allra mest bambu men de äter också frukt, gräs, rötter,lavar, insekter, fågelägg och små däggdjur.
Röda pandor lever i höglandsområdenas skogar i Nepal, Indien, Bhutan, Myanmar och Kina.
WWF-Indien har startat projekt i staten Sikkim, där flera skyddade naturområden ligger och där den röda pandan förekommer i flera av dem.
Man arbetar med att inventera hur många röda pandor som lever där, utveckla strategier för ett långsiktigt skydd av arten, samt uppfödning och återintroducering av individer i det vilda. En av de två individer som efter uppfödning släpptes ut i Nationalparken Singhalila, har lyckats föröka sig.
Senast ändrad 06/11/24