Tillstånd i Sverige
- EN
Starkt hotad (Endangered)
En art är Starkt hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A–E för Starkt hotad och att den därmed bedöms löpa mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd.
Antal i det vilda (år 2023 i Sverige/Norge)
564
Källa: Artdatabanken
-
Vetenskapligt namn
Vulpes lagopus (syn. Alopex lagopus)
-
Storlek och livslängd
Vikt: 1,5-5 kg
Längd: ca 70 cm
Livslängd: 5-8 år
Föda: Smågnagare som lämmel; ripor, grodor, ägg och kadaver. -
Utbredning
Antal i Sverige och Norge är ca 560 vuxna individer. Det varierar stort mellan olika år beroende på hur stor gnagartillgången är.
Fjällräven lever på tundra och kalfjäll. Tillsammans med ren och fjällämmel är fjällräven en av de äldsta däggdjursarterna på den skandinaviska halvön. När inlandsisen drog sig tillbaka följde dessa djur iskanten och sedan dess har de haft en plats i fjällvärlden. Fjällräven är väl anpassad till det arktiska klimatet bland annat genom hårbeklädda trampdynor och en bra isolerande päls. Färgen på pälsen kan antingen vara vit på vintern och brun på sommaren eller blåsvart året runt.
Allätare
Fjällrävens viktigaste föda är fjällämmel och det är efter bra lämmelår som fjällräven förökar sig som bäst. De inträffade tidigare ungefär vart tredje-fjärde år. Samma cykliska mönster syns i fjällrävens reproduktion, år med god tillgång på lämmel innebär också flera fjällrävsvalpar. Även om fjällräven föredrar lämmel, så är den inte kräsen i maten. Den äter vad den hittar, andra smågnagare som sork, fåglar som ripor, grodor, ägg och kadaver. Den är även till stor del asätare och lever på resterna av vad andra har lyckats fånga. Speciellt under vintertid kan renkadaver som fällts av större rovdjur vara en viktig föda. Dock har tillgången på ren under vintern minskat vilket lett till mindre kadaver. På sommaren kan det till och med bli fågelägg eller fisk på menyn beroende på vad som är tillgängligt.
Lever i par
Fjällrävar är monogama, dvs de håller ihop i par, men ibland kan en fjolårsunge stanna kvar ett år, och ibland kan två familjer flytta ihop i samma lya. De gräver lyor under marken där de föder sina ungar. Lyorna kan ha uppemot 150 utgångar och de används år efter år. Området runtom lyan är beväxt av frodigt gräs till följd av all spillning och matrester som fjällräven lämnar. De parar sig i mars och ungarna föds i maj/juni. Ungarna stannar i närheten av lyan fram till hösten, varefter de vandrar iväg. I fjällen lyckas de bara fortplanta sig om tillgången på föda är mycket bra, under dåliga lämmelår kan många fjällrävspar avstå att föröka sig. Under år med mycket god tillgång på föda kan antalet ungar bli uppåt 18 stycken, men vanligen får de 5-10 valpar. Dödligheten är dock mycket hög för valpar, speciellt om det är ont om mat.
Hot
I början av 1900-talet var fjällräven fortfarande vanlig i Sverige men redan 1928 var stammen hårt reducerad, varför den blev fridlyst. Trots det skydd som fridlysningen innebar har fjällrävstammen fortfarande inte återhämtat sig.
Det allvarligaste hotet mot fjällrävens existens är klimatförändringarna som påverkar fjällmiljön på flera olika sätt. Ökad frekvens av vinterregn orsakar hård skare och isbark, en tunn ishinna, som medför att gnagare och ripor får det mycket svårare att komma åt maten. Det är troligen den största anledningen till att år med god tillgång på gnagare har uteblivit under längre perioder, exempelvis mellan år 1983 och år 2000. Sedan 2001 har det varit flera gnagarår, bland annat 2015. År 2022, endast i södra fjällen, men inte i norra Sverige. Under 2023 fanns mycket smågnagare i norr och då ökade populationen, både här men också i Finland.
Rödräven skapar problem
En annan effekt av klimatförändringarna är att rödräven tar sig upp ovanför trädgränsen där den normalt inte finns. Rödräven är nästan dubbelt så stor som fjällräven och utgör ett hot den på många vis – både som konkurrent om mat, men också för att rödrävar faktiskt dödar fjällrävar. Fjällvandrare som lämnar kvar skräp och/eller matrester på fjället, lockar också till sig rödrävar. I Finland har vi ett skräckexempel då rödräven i stort sett verkar ha konkurrerat ut fjällräven. Sommaren 2022 föddes fantastiskt nog en kull fjällrävar i norra Finland. Det är första gången på över 25 år!
Fjällrävsstammen är idag liten och geografiskt splittrad. De cirka 560 fjällrävarna är utspridda över ett stort område i framförallt norra Sverige och Norge, vilket gör det svårt för dem att hitta varandra.
Den naturliga biotopen för fjällräv är trädlös tundra. Denna miljö kan inte återskapas av människan utan måste skyddas från den ökade störning som nu sker. Turism med vandrare och skotertrafik kan snabbt nå gränsen för vad denna känsliga natur tål.
Tiodubblat antal på 20 år
Den skandinaviska fjällrävstammen var nära att utrotas år 2000 när det endast fanns 30-40 individer i Sverige och Norge, i Finland var den redan helt borta. Tack vare intensiva naturvårdsinsatser av forskare och personal på länsstyrelser, med hjälp av bland andra WWF, ökade antalet fjällrävar och under lämmelåret i södra fjällen 2022 registrerades över 160 kullar och uppskattningsvis finns det över 560 fjällrävar nu i Sverige.
Fakta om fjällräven
Hur många fjällrävar finns det i Sverige?
Förra året, 2023, kunde man räkna hela 40 lyor i Sverige där det hade kommit valpar. Totalt över Sverige, Norge och Finland uppskattar man att det finns runt 564 vuxna fjällrävar
Hur många ungar får en fjällräv?
Antalet valpar som föds är starkt kopplat till hur mycket mat som finns att tillgå, men det kan ligga på mellan 5-10 valpar per lya. Förra året låg det i snitt på 4 valpar per lya i Sverige.
Hur lång är en fjällräv?
Utan svans blir den runt 40-70 cm lång.
Varför är fjällräven hotad?
Det främsta hotet mot fjällräven är vårt föränderliga klimat, som dels minskar mängden bytesdjur, men som också lockar upp rödrävar i fjälltrakterna som konkurrerar ut fjällrävarna.
Hur mycket väger en fjällräv?
Upp till 8 kg.
Vad gör WWF?
WWF stödjer Svenska Fjällrävsprojektet, en forskningsgrupp vid Stockholms universitet som bedriver forskning om fjällrävens samspel med andra arter i ekosystemet, samt dess överlevnad, demografi och genetik.
WWF hjälper också berörda länsstyrelser med att finansiera foder, upprusta foderstationer och att kunna genomföra en långsiktig bevakning av populationen.
Samverkan är vägen framåt
WWF stödjer fjällräven i hela dess svenska utbredningsområde. Samverkan och dialog behövs för att skapa möjligheter för fjällräven att kunna leva i hela fjällkedjan. Därför bedrivs ett antal olika projekt med olika fokus simultant.
Med hjälp av bland annat Naturkompaniets ”Naturbonus”, Djurfonden, EU Interreg Aurora, och Svenska Postkodlotteriet kan vi skapa bättre förutsättningar för vår hotade räv. Fjällrävssatsningen är också en del i det större WWF-projektet Arctic flyways för att stärka skyddet runt Tavvavuomaområdet, ca 6 mil norr om Kiruna.
Stöttar inventering
En viktig del i bevarandearbetet är att få fjällrävar att överleva i områden med fasta smågrupper av fjällrävar. Dessa rävar kan sedan sprida sig vidare till andra områden. Därför stödjer WWF forskarnas inventeringar för att hitta etablerade fjällrävspar och därefter sätter länsstyrelsens naturbevakare upp foderautomater för att hjälpa att fler valpar överlever vintern och att vuxna individer är i bättre kondition inför kommande förökningssäsongen. Det kan innebära att fler valpar föds och att föräldrarna klarar att föda upp dem.
Utan det intensiva arbetet som pågått under lång tid, så hade fjällrävarna med stor sannolikhet varit borta från Sverige. Fjällrävsarbetet behöver pågå länge än och fjällrävarna behöver få tid att återhämta sig till en rejäl fjällrävspopulation som knyts ihop över hela fjällkedjan.
RÄDDA NATUREN!
Igelkotten, skogsharen och björktrasten… Antalet rödlistade arter ökar. Idag är 4 746 arter i Sverige rödlistade och för nästan hälften av dem är läget så allvarligt att de klassas som hotade. Vårt arbete är viktigare än någonsin.
