Delfiner
Havets busunge
Delfinerna tillhör ordningen valdjur, Cetacea, underordningen tandvalar, Odontoceti, och familjen Delphinidae. Denna familj består av drygt 30 arter, däribland den kanske mest kända delfinarten flasknosdelfin, Tursiops truncatus, men även späckhuggare och grindvalar.
Fakta om delfiner
Kroppslängd: från 140 cm hos Hectors delfin till 9 m hos späckhuggare
Vikt: från 40 kg hos Hectors delfin till 4,5 ton hos späckhuggare
Livslängd: 30-45 år hos flasknosdelfiner, upp till 90 år hos späckhuggare
Vetenskapligt namn: Delphinidae
Antal underarter: drygt 30 stycken
Utbredning: Finns i de flesta hav, oftast i kustvatten men vissa arter även långt från land.
Anpassade till ett liv i havet
Delfiner är helt anpassade till ett liv i havet. De är släta och strömlinjeformade för att vattenmotståndet ska vara minimalt. Deras viktigaste rörelseorgan är stjärtfenan som är helt uppbyggd av brosk och muskler.
Delfinernas andning är helt viljestyrd och de öppnar blåshålet bara när de når vattenytan. Delfiner klarar sig inte på land någon längre tid, även om de andas luft precis som vi. Utan vattnets stöd sjunker deras kropp ihop och de får svårt att andas. Därför är det viktigt att man stöttar delfiner på rätt sätt när man transporterar dem eller om man hittar strandade individer. Dessutom torkar deras hud snabbt ut i luften.
Hur lever delfiner?
De allra flesta delfinarter lever i haven, ofta längs kusterna. Flasknosdelfiner (kallas också öresvin) som man ofta ser på delfinarier, kan bli 30-45 år gamla. De blir inte könsmogna förrän vid 10-12 års ålder och honan kan få som mest åtta kalvar under sin levnadstid. Flasknosdelfiner, liksom de flesta andra delfiner äter olika sorters fisk, bläckfisk och kräftdjur som de fångar på bottnen eller i de fria vattenmassorna, oftast på mindre än hundra meters djup.
Delfiner har många små och spetsiga tänder, men de tuggar inte sitt byte utan sväljer fisken hel. Tänderna används bara för att fånga och hålla fast fisken till den sväljs. Delfiner som lever i det öppna havet kan förekomma i enorma flockar på tusentals individer när de färdas långt eller när det är gott om mat på en viss plats. De kan då samarbeta för att fånga stimbildande fisk.
Kustnära arter bildar ofta mindre grupper än de som lever längre ut till havs. Flockarna är ganska löst sammanhållna och kan ändra sammansättning ofta. Många delfiner uppvisar ett beteende med höga luftsprång och komplicerade krumbukter ovanför vattnet. En av de mest akrobatiska delfinarterna är spinnaren (Stenella longirostris), som kan hoppa upp och vrida kroppen ett helt varv runt sin egen axel innan den dyker i vattnet igen.
Kommunikation
Delfiner kommunicerar med visslingar och klickljud. Ljuden riktas och fokuseras när de går genom pannknölen, melonen. Detta är speciellt viktigt för de klickande ljud som används för ekolokalisering. Ljudet sänds ut i en ”stråle” genom melonen och studsar på föremål i vattnet tillbaka till delfinen, som på så vis kan bestämma riktning och avstånd till föremålet. Flasknosdelfiner har personliga ”signaturvisslingar” som skiljer sig från individ till individ. På så vis kan de lätt identifiera varandra.
Hot mot delfiner
Tonfisk påträffas ofta under stim av delfiner eller andra valar, sannolikt för att de är ute efter samma föda. Delfinerna simmar längs ytan medan tonfisken rör sig djupare ned i vattnet, och det lättaste sättet för fiskare att hitta tonfisk är därför att aktivt leta efter delfiner. Man omringar sedan delfinstimmen med jättestora nät och hoppas att tonfisken finns under delfinerna.
När näten dras åt fastnar delfinerna i nätet och drunknar. Sedan metoden började användas 1959 beräknas mer än 6,5 miljoner delfiner ha dött på detta sätt. Hårdast drabbad är den fläckiga delfinen (Stenella plagiodon). I början av 1990 kom flera av de största konservfabrikerna i USA överens om att inte använda tonfisk som fångats med hjälp av delfinerna. Något som gav bra resultat och bifångsten av delfiner i samband med fångst av tonfisk har minskat dramatiskt, men är fortfarande inte helt löst.
Delfiner hotas även av bifångst vid annat fiske. De fastnar till exempel i stora drivnät som används för att fiska bläckfisk, lax och tonfisk. I vissa länder jagas delfiner och säljs för konsumtion i mataffärerna. Till exempel fångas varje år 10 000-tals delfiner av flera olika arter i Japan. Man tror att minst 250 000 delfiner dör totalt varje år på grund av människor.
Delfinerna är rovdjur i toppen av näringskedjan. Det gör att de är mycket sårbara för olika miljögifter som genom det de äter successivt lagras i delfinernas fettvävnader. Det innebär alltså att det som påverkar deras föda också påverkar delfinerna själva.
Båttrafiken har ökat enormt under de senaste årtiondena och detta tros ha påverkat delfinerna negativt. För det första blir de störda och får sällan vara ifred, och det kan till exempel vara svårt för dem att hitta en plats där de kan föda upp sina ungar i lugn och ro.
Vad gör WWF?
WWF har ett internationellt samarbete för att skydda världens valar och delfiner, som WWF Sverige är med i. Läs om samarbetet här: Protecting Whales & Dolphins
WWF arbetar aktivt för att minska bifångster i samband med kommersiellt fiske. Detta görs genom stöd till relevanta forskningsprojekt och genom lobbying mot internationella organisationer inom FN och EU samt specifikt inom IWC (Internationella valfångstkommissionen).
WWF driver även på för att IWC också ska hantera delfinjakt. Som det är nu faller sådan jakt mellan stolarna.
Vi arbetar också för att främja välorganiserad och ansvarsfull val- och delfinskådning.
Rädda haven
Hjälp oss i arbetet för att skydda livet i haven från hot som föroreningar, plastavfall, överfiske och klimatförändringar.
