DEBATT Det viktigaste är att flytta hela bomullsmarknaden i en mer hållbar riktning. Ingen vinner på att bomullsstandarder ställs mot varandra – i synnerhet inte miljön, skriver Daniel Robertsson på WWF i en replik.
Publicerad i Svenska Dagbladet
Cecilia Solér skriver på SvD Debatt att branschen ägnar sig åt greenwashing genom att betrakta certifieringssystemet BCI som ”mer hållbar” bomull eftersom det bland annat tillåter kemiska gödnings- och bekämpningsmedel.
Men ingen bomull kan klassas som ”fullt hållbar”. Bomull har hög miljöbelastning vad gäller kemikalier, vattenanvändning samt påverkan på klimat och biologisk mångfald. Samtidigt används bomullsfiber i cirka en fjärdedel av all textilproduktion. Därför är det viktigt att en så stor del som möjligt av marknaden blir mer hållbar. I dag utgörs cirka 80 procent av marknaden av konventionellt odlad bomull – en på tok för hög andel.
Certifieringssystem som ekologisk bomull, Better cotton inititive (BCI), Cotton made in Africa (CMIA) och Fair trade syftar till att förbättra områden som vatten, kemikalier och bomullsodlarnas arbetsvillkor samtidigt som bomullsodlare ofta får bättre förtjänst.
Ekologisk bomullsodling sker utan kemiska gödnings- och bekämpningsmedel och är ur detta perspektiv det mest skonsamma alternativet för miljön. Men vad Solér inte upplyser om i artikeln är att det både tar tid och är kostsamt att ställa om till ekologiskt. För en småskalig bomullsodlare blir det därför ofta en alltför hög tröskel. I dag utgör ekologisk bomull knappt 1 procent av marknaden. Även om organisationer som Organic cotton accelerator (OCA), där WWF representerats, vill öka den ekologiska produktionen ökar andelen vare sig i den skala eller hastighet som vår planet behöver.
BCI grundades av en sammansättning av företag och organisationer, däribland WWF, för att skapa en storskalig förändring av bomullsproduktionen globalt, till gagn för människor och miljö. BCI tillåter vissa kemiska bekämpningsmedel men i programmen tränas odlarna i att minska användningen av dessa genom att exempelvis hantera insektsangrepp med biologiska bekämpningsmetoder. På bara drygt tio år har BCI utbildat miljontals bomullsodlare och målet 2020 är att nå 5 miljoner odlare och 30 procent av marknaden. Studier pekar på att BCI-odlarnas vinster årligen ökat med i snitt 10–30 procent samtidigt som användning av vatten, konstgödsel och bekämpningsmedel minskat jämfört med konventionell odling. Det är steg i rätt riktning.
Och nej Solér, WWF, Solidaridad och Pesticide action networks bomullsranking handlar vare sig om att skönmåla företag eller att uppmuntra konsumenter att ”shoppa loss”. Den handlar om att lyfta problematiken med bomullsproduktion och uppmanar både företag och konsumenter att driva på efterfrågan av mer hållbar bomull. Rankingen tar upp bolag som arbetat aktivt med frågan vad gäller publika målsättningar, inköp och spårbarhet samtidigt som den lyfter fram bolag som inte gör något för att ställa om sin produktion. WWF jobbar för mer effektiv vattenanvändning och mindre kemikalier för att driva marknaden i rätt riktning.
Vi står inför en klimat- och artutrotningskris och måste ställa om hur vi producerar och konsumerar för att nå ett mer hållbart samhälle.
För det krävs att vi arbetar på flera fronter och minskar vår konsumtion, byter till alternativa material, främjar cirkulära modeller och återanvändning samt skyndar på utvecklingen av tekniska lösningar som gör att material som bomull kan återvinnas i större skala utan försämrad kvalitet. När företag för ett aktivt hållbarhetsarbete kan förändringar ske snabbt och i stor skala. Många gånger har de en viktig roll för att trycka på politiker att fatta politiska beslut som gynnar miljön. Därför ser WWF att det är ett måste att jobba transformativt med näringslivet i dag.
Verkligheten är oftast inte svart och vit. Ingen certifiering är perfekt, och ett konstruktivt ifrågasättande är en nyckel till att utveckla dem vidare. Ett exempel är plattformen Evidensia, som bland annat startats av WWF, som samlar forskningsresultat kring olika certifieringssystem. Men att ställa hållbarhetsstandarder mot varandra gynnar inte någon – i synnerhet inte miljön.
Daniel Robertsson, chef samhälls- och näringslivsutveckling Världsnaturfonden WWF
