Replik publicerad i Östersunds-Posten 22 september 2022
WWF, Världsnaturfonden, gick tidigare i september ute med en rapport från SLU Artdatabanken om att svenskt kalhyggesbruk har en starkt negativ effekt på minst 394 hotade barrskogsarter – varav 227 av dessa finns i Jämtland.
Både allmänheten och delar av skogsbruket har visat ett stort intresse för den nya information som tagits fram och WWF välkomnar fortsatta studier inom området och en saklig debatt om detta. Men WWF menar att debattartikeln ”Jämtländskt skogsbruk hotar inga arter”, undertecknad av Pelle Sallin vid Fria Skog AB och Fredrik Eliasson vid Åsanova AB, leder fel.
De argument som framförs anser vi gynnar varken den jämtländska skogen, skogsbruket eller debatten.
Kalhyggesbruket försvaras genom att hänvisa till vissa naturvärdesindikatorer, såsom en ökning av död ved, som i sig inte har någon direkt koppling till kalhyggens negativa effekter. Men även om så vore så har exempelvis volymen död tallved i den brukade skogen i Jämtland ökat från mitten av 1990-talet från 3,6 till enbart 4 kubikmeter per hektar. Det är en marginell ökning och långt under de tröskelvärden som forskare anser behövas för att bevara flertalet av de skogsarter som är beroende av detta substrat.
Debattörerna lyfter inte heller andra naturvårdsindikatorer såsom att blåbärsriset minskat med 30 procent i södra Norrland sedan 90-talet och att marklaven halverats. Anledningen till detta är till stor del skogsbruket. Dessa förluster påverkar samtidigt andra arter negativt som är beroende av markväxter. Det påverkar även andra intressen såsom rennäringen.
Debattörerna antyder att det svenska kalhyggesbruket efterliknar den naturliga dynamiken som finns i våra nordliga boreala skogar, vilket är någonting som både finska och svenska forskare dock ifrågasätter utifrån kalhyggesbrukets storskaliga påverkan.
Påståendet om att det de senaste 50 åren har tillkommit många nya arter till våra skogar har bland annat bemötts av SLU Artdatabanken i Dala-Demokraten: Felaktigt påstående om arter i skogen.
”Olika skogsbrukare gör på olika sätt” skriver debattörerna som en förklaring till att skogsbruket inte hotar arter. Det vore väl om det stämde, men vi menar att det saknas vederhäftiga bevis att så är fallet. Självklart finns det skogsägare som verkligen försöker bedriva ett ansvarsfullt skogsbruk och vill bevara den biologiska mångfalden, men man måste se helheten.
Skogen är någonting som berör alla, och inte minst i Jämtland ett län där 70 procent av landarealen är täckt av skog. Anledningen att antalet hotade arter i Jämtland är högre än i de flesta andra av de svenska länen beror inte på att skogsbruket i Jämtland är sämre än på andra ställen i Sverige – utan att många av arterna ännu inte har hunnit att försvinna som de redan gjort i andra delar av landet.
Låt oss därför ta fram kunskap och arbeta gemensamt för att dessa arter ska fortsätta att finnas i Jämtland.
Peter Roberntz, senior rådgivare WWF Sverige, jägmästare, skoglig doktor och skogsägare
