Var fjärde svensk riskerar att bli sjuk eller dö i förtid på grund av sina matvanor, samtidigt som vi omges av marknadsföring och enkel tillgång till ohälsosam mat. Politikerna tar gärna till informationsinsatser och riktlinjer, trots att forskning visar att det är otillräckligt. Ansvaret kan inte uteslutande läggas på individen, skriver 15 dietister från olika samhällssektorer.
Tänk dig att du skulle sluta röka. Du gör upp en plan för avvänjningen och motivationen känns hög. Men sekunden då du kliver ut på gatan är spelplanen förändrad. Direkt möts du av en stor reklampelare för ett nytt cigarettmärke. I kiosken tvärs över gatan är det en kampanj – 3 för 2 på cigaretter – och det doftar från alla förbipasserande rökare. Cigaretterna är så nära, så tillgängliga. Planen du gjorde för dig själv känns plötsligt avlägsen.
En provocerande tanke. Och för en rökavvänjare är detta bara just det – en provokativ tanke i ett samhälle där krafttag har tagits mot rökning i fråga om såväl tillgänglighet, marknadsföring som begränsning av rökning i det offentliga rummet. Men för den som försöker äta hälsosamt är detta verklighet.
Aldrig förr har de ohälsosamma livsmedlen varit så tillgängliga och attraktiva. Resultatet av det har inte låtit vänta på sig – länge har vi nu bevittnat hur sjukdomar relaterade till våra matvanor ökar i Sverige. En av fyra riskerar att bli sjuk eller dö i förtid av cancer, hjärt-kärlsjukdom eller typ 2 diabetes på grund av sina matvanor.
Något som driver på utvecklingen ytterligare är matvanornas påverkan på vår vikt. I dag lever 52 procent av Sveriges befolkning med övervikt eller obesitas (fetma). Obesitas hos barn i Sverige har femdubblats sedan 90-talet och enligt nya siffror från världshälsoorganisationen WHO har närmare en tredjedel av våra 7–9 åringar övervikt eller obesitas.
Det är inte en plötslig förändring hos oss människor som har skett. I stället är det en rad förändringar i samhället som har påverkat utvecklingen mot att övervikt, obesitas och andra kostrelaterade sjukdomar ökar. De senaste årtiondena har utbudet av och tillgången till ohälsosamma livsmedel ökat samtidigt som marknadsföring, produktplacering och lockande kampanjer blivit en naturlig del av den miljö vi lever i. Våra barn och unga växer upp i denna verklighet:
● 80 procent av utomhusreklamen för mat som barn i Sverige möter handlar om ohälsosam mat (Unicef och Hjärtlungfonden, 2022).
● Fyra av fem så kallade multibuys (”köp tre betala för två”) marknadsför ohälsosam mat (Reformaten Superlist 2022).
● Konsumtionen av så kallad ultraprocessad mat har ökat med 142 procent från 60-talet till 2010-talet.
● Åtta av tio kafeterior på gymnasieskolor säljer sötsaker och snacks i stort sett dagligen.
Lägg till att hälften av Sveriges högstadie- och gymnasieskolor har mindre än 500 meter till en snabbmatsrestaurang och att unga killar som storkonsumerar läsk kan dricka upp till en liter sockersötad läsk dagligen, enligt Riksmaten ungdom 2016–2017. Vart vi än vänder oss så finns den ohälsosamma maten där. Bara det faktum att klimatkonferensen COP27 sponsrades av Coca-Cola talar sitt tydliga språk.
Som legitimerade dietister möter vi dagligen patienter, konsumenter, barnfamiljer med flera som vill få stöd att ändra sina matvanor för att uppnå bättre hälsa. Och vi hjälper dem i enlighet med forskning och beprövade metoder. Men det räcker inte. För att framgångsrikt hjälpa inte bara individen, utan hela befolkningen, behövs höga ambitioner och konkreta målsättningar – från politiskt håll. En granskning av den förebyggande politiken, gjord av Cancerfonden, visar dock på det motsatta: Det saknas politik där ansvaret för hälsosamma och hållbara beslut inte uteslutande läggs på individen.
Informationsinsatser och riktlinjer som vänder sig till den enskilde är de vanligaste politiska insatserna gällande matvanor. Detta trots att forskning visar att det är otillräckligt för att ensamt förändra beteenden. Varken dietister eller patienter saknar riktlinjer. Men styrmedel som gäller i hela samhället, i alla sektorer, lyser med sin frånvaro. Vi undrar om våra beslutsfattare tror att vi hade kommit lika långt mot ett rökfritt Sverige om vi bara hade satsat på att uppmana rökare att sluta?
1.Skydda barn och unga från marknadsföring av ohälsosam mat genom skärpt lagstiftning.
2.Inför ekonomiska styrmedel som avgift på socker i läsk och sänkt moms på hälsosam mat.
3.Begränsa möjligheten att sälja ohälsosam mat i eller i närheten av skolor och annan skattefinansierad verksamhet där barn och unga vistas.
4.Inför en obligatorisk märkning av hälsosam mat, som vägleder konsumenten i butik samt uppmuntrar producenter att utveckla sina produkter för att kvalificera sig för märkningen.
Dessa förslag skulle utgöra betydande steg mot ett samhälle som gör det lättare att leva hälsosamt. Vi dietister har djupgående kunskap om matvanor och kan stötta personer till en bättre hälsa. Men vi är oroade, och kan inte längre tigande se på medan samhällsstrukturerna tillintetgör vårt arbete. Ansvaret för en bättre folkhälsa ligger inte enbart på individnivå utan bärs av samhället. Politikerna har ett val att göra. Vill man främja hälsosamma matvanor eller ohälsosamma?
Christin Anderhov Eriksson, barnhälsovårdsdietist, Region Östergötland
Kajsa Asp Jonson, journalist, författare
Ulrika Backlund, projektledare för Hållbara matval, WWF Sverige
Elisabet Drugge, processledare för hälsofrämjande sjukvård, Region Gotland
Åsa Hedberg, samordnare för primärvårdsdietister, Region Uppsala
Agneta Hörnell, professor i kostvetenskap, Umeå universitet
Anette Jansson, intressepolitisk expert, Hjärt-Lungfonden
Anna Jörnvi, vice ordförande, Dietisternas riksförbund
Vasiliki Karagianni, nutritionist, Rikscentrum barnobesitas, Karolinska universitetssjukhuset
Anna Kempe, sektion folkhälsa, Region Jönköpings län
Kjell Olsson, ordförande, Dietisternas riksförbund
Hanna Olvenmark, författare, driver plattformen ”Portionen under tian”
Anna Stubbendorff, doktorand i nutritionsepidemiologi, Lunds universitet
Liisa Tolvanen, specialist inom obesitas, Akademiskt specialistcentrum, Region Stockholm
Maiju Wetterhall, sakkunnig, Cancerfonden
