Peter Roberntz, senior skogsrådgivare Världsnaturfonden WWF: Inflytande från näringslivet på forskning och politik behöver inte vara fel – men då krävs en balans och den akademiska friheten värnas.
Medicine doktor Lars Wahlström lyfter i DN (20/11) problem som i dag finns avseende skogsforskningens oberoende. Jag vill härmed stödja Wahlströms förslag och menar att problemet sträcker sig ända in i olika samhällsinstitutioners beslutsfattande, skriver Peter Roberntz, skoglig doktor.
Skogsnäringens har på ett eller annat sätt haft ett inflytande på forskning, utbildning och politik under mer än 100 år och det ”sitter i väggarna” bortom forskningen. Ett sådant inflytande behöver inte vara fel så länge det finns en balans gentemot andra intressen och att den akademiska friheten värnas. Men att så skulle vara fallet kan ifrågasättas.
Som Wahlström skriver ligger Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) under näringsdepartementet vilket utgör ett symboliskt men också möjligen ett reellt problem utifrån näringens påverkan och inflytande. Med en för stor påverkan från näringsintressen, är det uppenbart att kunskap som kan komma att gå mot dessa intressen riskerar att nedprioriteras både inom forskning och inom utbildning. Detta i sig riskerar forma konservativa miljöer som håller fast vid dogmer snarare än ett hälsosamt, fritt och nyfiket ifrågasättande. Konsekvensen är att dessa dogmer sedan fortplantar sig ut till beslutsfattare i samhället.
En annan del av skogsforskningen genomförs av näringens egna forskningsinstitut, Skogforsk, där forskare, ofta i samverkan med SLU forskare, publicerar vetenskapliga artiklar. Skogforsk finansieras i dag till del av skogsnäringen och till del av staten. Skogforsks styrelse domineras också av representanter från skogsbolag, skogsägarföreningar och skogsförvaltande aktörer. Skogsforsk skriver själva på sin hemsida att skogsnäringens behov väger tungt i prioriteringen av forskningsområden.
Med andra ord så har vi i dag ett universitet som ska vara ledande i skogsforskning men som ligger under näringsdepartementet samt ett forskningsinstitut som tydligt prioriterar skogsnäringens behov. Det säger sig självt att det då finns en uppenbar risk att skogsforskningen till dominerande del styrs av näringsintressen vilket i sin tur kan påverka den skogliga utbildningen och ytterst beslutsfattande i samhället. Därför bör man bejaka Wahlströms förslag om att SLU flyttas över till utbildningsdepartementet och att det införs regelverk för hur skogsforskare ska redovisa risker för jäv och intressekonflikter.
