Regeringen bör vässa artskyddet mer

Trots bra förslag från artskydds­utredningen återstår det en hel del för att uppnå ett acceptabelt skydd för hotade arter. Det skriver debattörer från tre natur- och miljöorganisationer.

Publicerad i Svenska Dagbladet 20210610

För första gången på ett decennium ser vi början till en lösning på de segslitna konflikterna om skydd av fridlysta djur, växter och svampar. I dag presenteras förslagen från artskyddsutredningen som innehåller en lång rad klargöranden om skydd av arter, om när markägare kan få ersättning och om artskyddsbrottslighet. Vi, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och Birdlife Sverige, kräver nu att regeringen stärker artskyddet och vänder trenden för den biologiska mångfalden som mänskligheten är helt beroende av.

Krisen för den biologiska mångfalden är akut. Växter och djur minskar i antal eller försvinner helt till följd av ändrad mark- och vattenanvändning, klimatförändringar, föroreningar, överfiske och ohållbar jakt. Intensivt mark- och vattenutnyttjande och igenväxning är de vanligaste orsakerna till att vi har över 2 200 hotade arter i Sverige i dag.

Det svenska regelverket, som bör värna om biologisk mångfald och ekosystemtjänsterna, är långt ifrån tillräckligt. Otydlighet har lett till nya rättsfall kring artskyddet där olika utfall har skapat osäkerhet. Därför tillsattes artskyddsutredningen.

Utredningens förslag är dock inte tillräckliga. Det beror till viss del på begränsningar i utrednings­direktivet som inte inrymde förändringar i jakt-, fiske- och skogs­lagstiftningen. Dessutom riskerar fåglarnas livsmiljöer att få ett svagare skydd, vilket är olyckligt.

Men många av förslagen i utredningen är ändå ett viktigt steg framåt för naturvården, både när det gäller att lösa konflikterna kring ersättningsfrågan och när det gäller att bygga upp ett eftersatt grundskydd för sällsynta och hänsynskrävande arter så som kungsörn, utter och orkidéer som exempelvis norna. Utredningen innehåller också förslag till en rad konkreta bestämmelser om förbud mot att döda och skada exemplar av fåglar och andra djur som omfattas av EU:s naturvårds­direktiv. Det är centralt att rätt arter omfattas av artskydds­lagstiftningen och den nationella fridlysningen är ett viktigt komplement till de arter som pekats ut på EU-nivå. Därför stödjer vi förslaget om en översyn av de nationellt fridlysta arterna.

Även när det gäller den eftersatta kontrollen som ska säkra att fridlysningen fungerar i praktiken, finns bra förslag. Myndigheternas tillsyn ska förbättras till exempel när det gäller övervakningen för att undvika oavsiktligt dödande av fridlysta djur som skyddas av livsmiljödirektivet. Exempel på sådana är tumlare, vår nordiska delfinart, som riskerar att fastna i fiskeredskap, och fladdermöss som riskerar att dödas av vindkraftverk.

Utredningen framför vidare bra förslag för att förhindra artskyddsbrott, som exempelvis förbud mot privata samlingar av fågelägg, och täpper till hål i lagen som försvårat arbetet mot illegal handel med hotade djur.

Varken politiken, de areella näringarna eller myndigheter har hittills tagit sitt fulla ansvar för den biologiska mångfalden där även arter som förr var vanliga minskar. Det finns i dag stora brister hos både markägare och myndigheter som Skogsstyrelsen och länsstyrelserna när det gäller att följa fridlysningsreglerna. Vi välkomnar därför att länsstyrelsen föreslås få ökade resurser för tillsyn av artskyddet.

Förslaget i utredningen om ersättning innebär att det nu finns en möjlighet för markägare att få ersättning för intrång i pågående markanvändning när ett beslut tas om skydd av fridlysta arter. Men både EU-lagstiftningen och lagenlighetsprincipen sätter stopp för att staten ska kunna betala ut ersättning när en markägare vidtar hänsyn som innebär att denne följer lagen, till exempel när en markägare låter vissa träd står kvar vid avverkning eftersom de utgör boplatser åt fåglar och andra skyddade arter. Ersättning kan endast betalas om mark­ägarens anpassning till skyddade arter gör att de måste gå längre än kraven i miljöbalken och detta samtidigt gör att verksamheten ”avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten”. Detta anser vi är rimligt. Vi bedömer att utredningens ersättningsförslag kan bidra till att minska konflikter och öka legitimiteten av artskyddet.

Trots många bra förslag kan vi konstatera att det återstår en hel del för att verkligen uppnå ett acceptabelt artskydd, vilket krävs enligt EU-rätten och våra miljömål. Vi uppmanar därför regeringen:

• Att Sverige följer EU-domstolens klargöranden där ett bättre skydd för funktionella livsmiljöer krävs, även för fåglar. Utredningens förslag medför ett svagare skydd för fåglarnas livsmiljöer jämfört med hur det är reglerat i dag, vilket inte är acceptabelt.
• Att en översyn görs av jakt-, fiske- och skogslagstiftningen för att få ett heltäckande regelverk för ett effektivt artskydd. Samtidigt ser vi också ett behov av att kravet på hänsyn utan ersättning behöver höjas inom skogsbruket.
• Att fler nationella arter ges samma starka skydd som de arter som skyddas enligt EU-rätten.
• Att verktyget ”livsmiljöunderlag” som presenteras i utredningen utvecklas. Livsmiljöunderlaget som ska vägleda beslut om när, var och hur olika former av exploatering får ske är visserligen bra, men det räcker inte. Tillsätt även mer resurser för åtgärdsprogram för hotade arter.
• Att regeringen inleder en dialog med skogsbranschen om att inrätta en bransch­finansierad fond som kan betala ut mer ersättning vid artskydd än vad som är möjligt enligt lagen. Regeringen måste också avsätta tillräckligt med medel för att täcka behovet av tillsyn, förebyggande arbete och ersättning.

Äntligen presenteras bra åtgärder för arter och miljön jämfört med tillbakagången i skyddet som skogsutredningen och strandskydds­utredningen kan leda till.

Artskyddsutredningen är en del av januariavtalet och bör därmed få brett politiskt stöd. Regeringen får inte försitta chansen att genomföra alla de positiva delarna i förslaget samt de förändringar vi kräver. Att skydda arter och den biologiska mångfalden är en överlevnadsfråga.

Johanna Sandahl
ordförande i Naturskyddsföreningen
Peter Westman
tillförordnad generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Lotta Berg
ordförande Birdlife Sverige