Regndroppar och snöflingor som faller i Sälenfjällen via bäckar, åar och Dalälven för med sig övergödande ämnen som till slut hamnar i Gävlebukten. Utsläppen från olika delar av Sverige förorsakar algblomning, bottendöd och utsätter livet under vattenytan för stor press. Trots årtionden av forskning, debatt och politiska utspel mår Östersjön fortfarande dåligt. Men vem kan lösa problemet?
Läs debattartikeln i Dala-Demokraten här.
Det är svårt att förstå vår egen roll i dessa komplexa miljöfrågor. I arbetet med vattenfrågor möter jag ofta ”nånannanismen”, det vill säga att det är någon annan som förorenar. Från både vattenexperter och folk från hela Sverige får jag höra att utsläppen kommer från exempelvis de andra länderna på andra sidan Östersjön, avloppsreningsverken eller lantbrukarna...
Själva står vi, menar de, alla utan skuld och kan leva på som vanligt. Men faktum är att det faktiskt inte är ”nån annan” som orsakar övergödningen, utan det är du och jag och alla vi som lever våra liv. Varje gång vi köper mat, går på toaletten eller kör våra bilar bidrar vi direkt eller indirekt.
Vatten går från källa till hav. Det är självklart för de flesta att vattnets väg går från källa till hav. Exempelvis från våra svenska fjäll ut i Bottenviken. Men vi glömmer att samtidigt transporteras ämnen med vattnet från källa till hav, särskilt kväve och fosfor, alltså det vi till vardags kallar näringsämnen. När de läcker till vattendragen så påverkas också Östersjön i högsta grad.
Jordbruket och övergödningen. Jordbruksmarken, som är basen för vår livsmedelsförsörjning, är i grunden ett naturligt system. Det är svårt att helt och hållet undvika förluster av växtnäring. Dessa förluster beror på en rad naturliga processer i marken och påverkas dels av hur mycket vi gödslar våra grödor och dels av hur bra skörden blir. Helst ska all stallgödsel från djuren och mineralgödsel som sprids komma till nytta och tas upp av grödorna.
Svenskt lantbruk använder alltmer metoder som precisionsgödsling, effektiv lagring och spridning av stallgödsel och anläggande av våtmarker för att minska övergödningen, men utvecklingen går för långsamt. Kunskapen bland svenska bönder är ändå hög och viljan att göra rätt är tydlig hos nästan alla lantbrukare jag har träffat.
Problemet är att övergödningsarbetet innebär mer arbete, mer investeringar och ibland något minskad skörd, vilket lantbrukaren inte får betalt för. Vi saknar helt enkelt en fungerande premiering av det vatten- och östersjövänliga lantbruket. I väntan på att företagen i livsmedelskedjan utvecklar detta ligger mycket av ansvaret för att fler åtgärder genomförs hos stat och regering och i förlängningen hos alla vi som bor i Sverige.
Vad kan du och jag göra åt övergödningen? Men det finns några saker som vi som privatpersoner kan göra för att minska oönskade utsläpp av kväve till luft och vatten samt fosfor till vatten. Kväveoxider som bidrar till övergödningen av våra hav kommer från våra biltransporter och de ”indirekta” transporter vi orsakar genom att köpa saker som kommer långväga ifrån.
Om du bor med enskilt avlopp, har en båt eller husbil så är det viktigt att inte släppa ut avloppsvatten utan rening. Låter självklart men det är förvånande många som fortfarande inte följer lagens krav om detta.
Vi bör också försöka köpa mat som minimerar övergödningen. Men det är lurigt för det är ju inte skyltat i butikerna eller på förpackningarna. Men en tumregel är att välja kött och mejeriprodukter som inte producerats i högintensiva system där djuren ätit importerat foder, producerats under oklara former eller som haft lägre satta miljökrav.
Småskaligt tillverkade och lokalodlade livsmedel från Sverige är ofta bra. Dessutom är ekologiskt producerade varor och naturbeteskött också generellt bättre för vattenmiljön. Det fina i kråksången är att om du följer One Planet Plate och WWFs matguider och äter klimatsmart så minskar detta ofta övergödningen och bidrar samtidigt till ökad biologisk mångfald!
Vad krävs mer för att minska övergödningen De största källorna till utsläpp av övergödande ämnen kan du och jag inte direkt påverka, eftersom konsumentmakten räcker bara en bit på vägen. Men makten att ändra saker på en större skala har regeringen och våra folkvalda politiker.
Så därför vänder jag mig till regeringen, politikerna i vår riksdag och ni folkvalda i kommunerna: När ni ser och förfasas över algblomning och bottendöd i Östersjön behöver ni ge oss mer än fluffiga mål och strategier. Vänd blicken upp på land och besluta om ett effektivt havs- och vattenmiljöarbete som genomför åtgärder så nära källan som möjligt. När vi väl förlorat de kväve och fosfor till havet blir det ju både svårare och dyrare att åtgärda och vi måste också tillföra ny gödning till våra grödor.
Det behövs nu en bred satsning på renare vatten och hav och minskad övergödning på nationell nivå. Den kommande Hav- och vattenmiljöpropositionen kan bli ett första steg, men den behöver följas upp med höjda anslag och långsiktig vattenpolitik. WWF, LRF och Naturskyddsföreningen tillsammans föreslår en tio-årig satsning på våtmarker i jordbrukslandskapet.
Så när du får chansen att prata med dina politiker, be dem att berätta vad de vill och vad de gör för att minska övergödningen och vända kurvan för våra hårt ansträngda sjöar och hav. För vi kan minska övergödningen, men arbetet börjar på land och vi måste gå hand i hand med lantbruket!
Mats Johansson
Vattenexpert Världsnaturfonden WWF
