DEBATT. Östersjön är ett av världens mest förorenade hav, och det mår allt sämre. Men agerar vi nu, kan vi vända den negativa trenden och få ett rent hav som myllrar av liv igen, skriver Håkan Wirtén, Åsa Ranung och Anders Alm från WWF.
Publicerad på SVD.se
Vågor som kluckar mot bryggan, segelbåtar på den blå fjärden, värme, sol och bad. Vi svenskar njuter av att vistas vid vårt älskade hav Östersjön. Men när vi njuter av havet som allra mest, de varma, soliga och vindstilla dagarna, då slår algblomningen till. Plötsligt har vi en äcklig sörja vid stranden och havet skiftar från blått till gulgrönt, något som är synligt ända från rymden. Vad vi däremot inte kan se är övergödningens effekter i havets djup, när algblomningarna sjunker, bryts ner och konsumerar syre. På sikt dödar det Östersjöns bottnar. Bottendöden i Östersjön ökar ständigt och täcker just nu ett område dubbelt så stort som Danmark.
Östersjön är ett av världens mest förorenade hav, och det mår allt sämre. Agerar vi inte nu riskerar vi en ”tipping point” där det blir väsentligt svårare att återställa havet. Trots att växtnäringsutsläppen har minskat till 1950-talets nivå, att reningsverken tar bort 97 procent av fosforn och att vi samarbetar över gränserna, både regionalt och inom EU, har vi inte löst övergödningsproblemet. Framgången med reningsverken visar dock att rätt åtgärder ger resultat.
I handlingsplanen Baltic Sea Action Plan (BSAP) som Östersjöländerna kom överens om redan 2007, fanns drygt 150 åtgärder identifierade. Enligt WWF:s utvärdering BSAP Scorecard 2018, återstår fortfarande hälften av åtgärderna i handlingsplanen att implementera. Nu måste fokus ligga på att omgående åtgärda fler av problemen:
- Den viktigaste åtgärden, att kraftigt minska de landbaserade fosforutsläppen från Östersjöländerna, är långt ifrån genomförd. Sverige verkar till och med ha släppt ambitionen, eftersom åtgärder för att minska övergödningen från jordbruket lagts i landsbygdsprogrammet. Detta program är redan underfinansierat, bygger på frivillighet och genomförandet är i funktionellt kaos. Resultatet beräknas bli att Sverige bara klarar en femtedel av sina åtaganden.
- Sjöfarten har utmaningar att minska sina utsläpp, till luften och i vattnet, men framsteg görs med bland annat nya bränslen och eldrift. Elektrifieringen av fritidsbåtar har börjat. Ändå blir förbränningsmotorerna allt större varje år på båtmässorna.
- 2019, hela tolv år efter att BSAP upprättades, blir det i alla fall förbjudet för passagerar- och kryssningsfartygen att släppa ut sitt toaavfall i havet, en åtgärd där WWF varit starkt pådrivande. Detta borde givetvis ha förbjudits för länge sedan.
Näringstillförseln från land måste reduceras dramatiskt. Utbredningen av döda bottnar måste minska, inte öka. Det blir bara svårare ju längre det drar ut på tiden. Klimatkrisen och Östersjöns interna belastning av fosfor späder på den onda cirkeln som kväver stora delar av Östersjöns botten. Allt liv i havet påverkas, även vi själva.
Vi måste ta hand om våra sjöar och vattendrag på ett mycket bättre sätt. Orsaken till problemen i Östersjön finns ofta på land. I dag har Sverige undantag från Vattendirektivets krav på god miljö i hela 80 procent av vattenförekomsterna och vi kommer knappast att klara miljökraven till 2027 då de ska vara genomförda. Problemen med våra sötvatten blev akut under den torra sommaren 2018, men åtgärdsarbetet försvåras av oförutsägbar politik och administreras sönder hos ansvariga myndigheter. Ett exempel är stödformerna för våtmarker. Våtmarker ger plats för vattnet både vid torka och översvämning, är utmärkta växtnäringsfällor, oaser för biologisk mångfald, fyller på grundvattnet, och kan också användas för bevattning. Dagens stöd är fragmenterat, saknar kontinuitet och upplevs som väldigt krångligt, vilket gör att våra lantbrukare drar sig för att etablera de våtmarker vi behöver.
Övergödningen har blivit en politisk surdeg och det svider i den svenska folksjälen att man inte kan bada på grund av algblomning, att fisken försvunnit och att det inte går att äta en stor del av den fisk som finns kvar.
Östersjön håller på att dö! Att torskbeståndet kollapsade i år var bara en tidsfråga, eftersom beståndet gått käpprakt ner under 30 år, som resultat av katastrofal fiskförvaltning och övergödning. WWF kan bara konstatera att Östersjön håller på att bli en blå öken i fråga om matproduktion. Fisket är en näring i spillror. För att havet långsiktigt ska må bra krävs en hållbar användning av Östersjöns resurser.
Nu när Baltic Sea Action Plan ska uppdateras av Östersjöländernas miljöministrar krävs en höjd ambitionsnivå. Det räcker inte att komma överens om strategier och handlingsplaner, lösningarna måste levereras i stor skala för att verkligen göra skillnad. WWF vill att:
- Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten tar fram en handlingsplan för att minska påverkan från jordbruket, som står för största bidraget till övergödningen.
- Östersjöländerna lever upp till sina åtaganden i BSAP och kraftigt minskar sina utsläpp av växtnäringsämnen och minskar användningen av handelsgödsel.
- Östersjöländerna gör mer för att stoppa jordbrukets näringsläckage och minska avloppsvatten från mindre samhällen och enskilda hushåll som rinner ut i havet.
- EU:s avloppsreningsdirektiv från 1991 uppdateras till dagens tekniknivå.
WWF gör nu sin största satsning någonsin för att rädda vårt hav. Vi vill samarbeta med beslutsfattare, näringsliv och enskilda aktörer för att blåsa liv i Östersjön igen och se till att de åtgärder som behövs genomförs och att Sverige återtar ledartröjan i arbetet. Agerar vi nu, kan vi vända den negativa trenden så att Östersjön kan återhämta sig till ett friskt hav. Östersjön kan bli den framgångshistoria som visar hur man kan skapa jobb, exportmöjligheter och välfärd genom att återställa den ekologiska balansen i våra hav.
Alla nyckelaktörer måste samverka om vi ska kunna uppnå maximalt resultat. Hjälp oss att göra Östersjön till ett friskt och rent hav som myllrar av liv igen!
Håkan Wirtén
generalsekreterare WWF
Åsa Ranung
chef Hav & vatten WWF
Anders Alm
Östersjöexpert WWF
