För några år sedan lyssnade jag på den dåvarande ordföranden för skogsägarföreningen Södra, Lena Ek, när hon kritiserade miljökonsulten Magnus Nilssons läsvärda rapport ”Att avverka eller låta stå – hur kan skogens målkonflikt lösas?”. Hon sågade hans rapport vid fötterna men först efter att hon helt fräckt påstått att hon representerade ALLA Sveriges familjeskogsbrukare. Jag, som själv är skogsägare och Södra-medlem, blev upprörd!
Publicerad i Dalademokraten 27/2-2024
Så länge det saknas starka progressiva röster som kan representera hela variationen i det enskilda skogsägandet riskerar politiken styras likriktat i enlighet med industrins biomassabehov. Regeringens direktiv till ny skogsutredning är tyvärr ett tydligt symptom på detta.
Poängen här är inte kritiken mot rapporten. Min poäng är hur Lena Ek och andra så kallade företrädare, under decennier fått beslutsfattare att tro att skogsindustrins ståndpunkter delas av alla enskilda skogsägare. Alla intressen måste bli hörda, men inte genom en åsiktskapning som inte speglar den spännvidd och variation som finns i skogsägandet. Det är dessutom motsägelsefullt ‐ när skogsindustrins företrädare i nästa stund förordar ett likriktat intensivt skogsbruk. Deras syfte: öka tillgången av skogsbiomassa.
Visste ni att enbart en tredjedel av Sveriges 311 000 enskilda skogsägare är medlemmar i de enda tre skogsägareföreningar som finns i vårt land? Situationen förvärras också när dåligt underbyggda mantran från så kallade företrädare för familjeskogsbruket slår rot hos beslutsfattare såsom att äganderätten är hotad, generationer av skogsägare har skapat naturvärden, skogsägare alltid vet bäst hur skogen ska skötas och att svenskt skogsbruk är hållbart.
Men vad tycker och vad vill då Sveriges enskilda skogsägare? En fråga som säkert har tusentals olika svar, men det finns ändå enkätundersökningar och forskning som kan ge viss vägledning. Swedbanks Skogsbarometer indikerar att för mer än hälften av skogsägarna är det andra värden än ekonomiska som betyder mest. Linnéuniversitetet visar genom djupintervjuer att många skogsägare vill utveckla naturvärden i sin skog men upplever olika hinder.
Andra studier visar att skogsägare har behov av kunskap om naturhänsyn och skydd men också att de söker kunskap om hyggesfria brukningsmetoder men har svårt att finna den. Och mindre skogsägare missgynnas även på virkesmarknaden på grund av informationsunderläge enligt en ny rapport från Skogsstyrelsen.
Såväl svenska samhället, som EU och marknaden ställer ökade krav på transparens vad det gäller skogsbrukets hållbarhet. Men åsiktskapningen motverkar åtgärder som stärker skogsägarnas förutsättningar att möta dessa förväntningar. Det finns ljus i mörkret som att skogsägarföreningen Södra börjar bredda sin tjänste- och incitamentportfölj för att möta skogsägarnas varierade behov. Det är också positivt med tillkomsten av Föreningen Skogens Mångbruk som alternativ plattform för mindre skogsägare.
Men så länge det saknas starka progressiva röster som kan representera hela variationen i det enskilda skogsägandet riskerar politiken styras likriktat i enlighet med industrins biomassabehov. Regeringens direktiv till ny skogsutredning är tyvärr ett tydligt symptom på detta.
Peter Roberntz
Skogsägare, jägmästare, skoglig doktor och senior skogsrådgivare på WWF
