DEBATT. Regeringar världen över har förbundit sig att bevara Unescos världsarv. Trots det hotas hälften av dem av exploatering. Ofta för kortsiktig ekonomisk vinning. Ändå vet vi att vi bara har att vinna, inte minst ekonomiskt, på att skydda våra världsarv, skriver Håkan Wirtén och Mats Djurberg, generalsekreterare, WWF och Svenska Unescorådet.
Publicerad på DN Debatt
FN-organet Unesco arbetar med världsarvslistan. Regeringar världen över – det är också de som själva nominerar platserna till listan – har förbundit sig att skydda världsarven, som exempelvis Akropolis, Troja, Egyptens pyramider och Kinesiska muren. Även naturmiljöer som Stora Barriärrevet, Serengeti, Galapagosöarna och Afrikas största vildmarksområde Selous, och de svenska naturområdena Laponia, Södra Öland och Höga kusten är världsarv.
Tyvärr hotas många världsarv av klimatförändringar, väpnade konflikter, exploatering, tjuvjakt och annan påverkan från människan. Kriget i Syrien har raserat delar av världsarvet Palmyra och buddhastatyerna i Bamiyan förstördes av den talibanstyrda regeringen i Afghanistan. Just nu härjar en brand i världsarvet Doñana i södra Spanien till följd av klimatförändringarna, med stora konsekvenser för områdets framtid.
Faktum är att flera världsarv exploateras, av de regeringar som en gång har nominerat dem och lovat att skydda dem. Ofta är det företag inom gruv-, olje- eller gasindustrin som ligger bakom. Finansieringen kommer inte sällan från internationella banker och pensionsfonder.
Gruvdrift och olja hotar just nu hälften av alla naturområden som är världsarv, enligt en ny rapport gjord av Dalberg global development advisors på uppdrag av WWF. Rapporten visar att 114 av 229 världsarv har pågående olje-, gas- eller gruvkoncessioner eller är under hot från minst en annan skadlig industriell aktivitet.
Ett exempel är Afrikas största vildmark, naturreservatet och världsarvet Selous i Tanzania, som för tre år sedan hamnade på Unescos lista över världsarv i fara. Det hotas inte bara av tjuvjakt. Nya hot kommer från tung industriell aktivitet i form av gas-, olje- och dammprojekt. Selous täcks just nu till 75 procent av olje- och gaskoncessioner. Om oljeprospekteringen blir allvar hotas de enorma våtmarkerna i Kilomberodalen och Rufijifloden. Floden utgör själva livsnerven för allt levande i området. Förorenas den får det förödande konsekvenser för de globalt viktiga populationerna av elefant, lejon, vildhund och noshörningar i Selous. Det drabbar också den fattiga lokalbefolkningen som bor runt Selous.
Även i Sverige hotas ett världsarv av industriell aktivitet. Laponia i Norrbotten är ett sådant. Det är Europas största sammanhängande naturlandskap med så gott som orörd natur. Dock hotas området av gruvdrift. Man planerar bland annat att bryta koppar, bly och mineraler. En aktiv gruva här skulle kunna få mycket negativa konsekvenser för såväl naturen som turism och renskötsel.
Vi vet att de långsiktiga värdena av skyddade världsarv är ovärderliga för lokalbefolkningar, naturen och de djurarter som lever i dem. Ekoturism har en enorm potential. Skyddad natur ger dessutom livsviktiga ekosystemtjänster som renat vatten, renare luft, skydd mot översvämningar, skydd av biologisk mångfald, det gynnar fler pollinatörer, motverkar klimatförändringarna genom att koldioxid sugs upp från luften, och så vidare.
Vi ser enorma värden i att Selous, Laponia och de andra världsarven ska finnas kvar för framtiden. Vi vill att företag och regeringar ska säkerställa världsarven inte kan utsättas för skadlig industriell aktivitet och istället fokusera på en hållbar utveckling. De täcker ungefär 0,5 procent av jordens yta. Samtidigt är hela 11 miljoner människor direkt beroende av ekosystemtjänster i världsarven, för mat, vatten, skydd eller mediciner. Det är mer än hela Sveriges befolkning. Att skydda världsarven är en universell skyldighet och avgörande för utvecklingen för de människor som bor i och kring dessa områden!
Företag och finansinstitut – det borde vara en självklarhet att upprätta investeringspolicys och åtaganden med ”no-go” för all form av skadlig industriell aktivitet i världsarven. Tänk också på att kalkylera den eventuella ekonomiska vinsten mot värdet av ert varumärke och rykte. Allt fler av era kunder anser att det allmänna rofferiet av naturen måste upphöra.
Regeringar – stå upp för det ni har lovat, och gör vad ni kan för att bevara globalt unika naturvärden. Se till att ingen skadlig industriell aktivitet får pågå i dem. I slutändan handlar det om att genom att skydda exceptionellt värdefull natur skyddar vi också människor. Ett världsarv ska bevaras för alltid – har det en gång förlorats, så är det också för alltid.
Håkan Wirtén, generalsekreterare, WWF
Mats Djurberg, generalsekreterare, Svenska Unescorådet
