Invasiva arter hotar naturen och stora samhällsvärden om de inte bekämpas. Vi uppmanar därför regeringen och Naturvårdsverket att agera snabbt så att Sverige inte misslyckas som med mördarsniglarna, skriver Carl-Johan Djurstedt-Holm och Gustaf Lind.
Läs debattartikeln i Expressen här.
DEBATT. Regeringen har i dagarna beslutat om nödåtgärder mot den invasiva plattmasken Obama nungara. Här har regeringen agerat kraftfullt mot en ny invasiv art. Men för flertalet nya invasiva arter är det fortfarande omöjligt att agera snabbt, kraftfullt och uthålligt när de dyker upp.
Och det trots att 60 procent av de arter som utrotats från vår planet har gjort det – helt eller delvis – just på grund av invasiva arter.
I Sverige finns det en allvarlig brist i vårt skyddssystem – det är alldeles för statiskt.
Naturvårdsverket är den myndighet som ansvarar för att hantera invasiva främmande arter som lever på land. Myndigheten prioriterar de djurarter som bedömts som invasiva på EU-nivå och på nationell nivå för de arter som Artdatabanken klassificerat.
Sedan upphandlas uppdrag för att hantera bekämpningen av de arter som finns på listan. Under cirka 16 år har Svenska Jägareförbundet haft uppdraget att hantera de ryggradsdjur som står upptagna på bekämpningslistan.
Hade det funnits ett sådant system hade troligen mördarsnigeln inte varit ett problem i Sverige i dag.
För de arter som finns upptagna på listan finns således en långsiktighet för att kunna hantera utmaningarna som invasiva arter för med sig. Däremot saknas finansiering för att hantera arter som inte finns på listan. Dessa hamnar mellan stolarna och stenmården är en sådan art.
Ett av de största hoten mot biologisk mångfald som nyligen lyftes upp av WWF:s Living planet report är att vi människor sprider djur och växter till nya områden där de inte hör hemma.
Den globala uppvärmningen skapar nya förutsättningar för djur att etablera sig i områden som tidigare haft för strängt klimat. Det ställer krav på hur det svenska systemet kring invasiva arter behöver fungera.
Det är enklast och billigast att hantera djuren när de är få och begränsade till en liten yta. Systemet behöver därför innehålla en flexibilitet som gör det möjligt att kraftsamla när nya arter, som inte står med på någon lista, dyker upp.
Höga kostnader
Mördarsnigeln, som kom till Sverige på 1970-talet, är ett exempel på vad som kan hända när vi inte bekämpar en invasiv art i tid. Den är ett hot mot många växter och leder till höga kostnader för jordbruket, bland annat genom att den orsakar stora skador på exempelvis jordgubbsodlingar och ensilage. Att bekämpa det stora antalet mördarsniglar är nu mycket resurskrävande.
Ett aktuellt fall är stenmården. Den dök upp 2018 i Bromölla. En insats påbörjades 2022 och fortsatte 2023. Ett 70-tal djur fälldes, men insatserna stoppades sedan av Naturvårdsverket innan alla stenmårdarna var borta. Anledningen som angavs var minskade anslag.
Stenmården kan utgöra ett hot för fåglar i strandängsmiljöer. Den orsakar också stora skador på bilar och bostäder. Samhällets kostnader – om djuret etablerar sig i landet – kommer landa på miljarder kronor. Insatsen för att bekämpa arten rör sig årligen om några miljoner kronor – under ett fåtal år.
Ur ett samhällsekonomiskt eller mångfaldsperspektiv är valet enkelt.
Win-win
Vi uppmanar därför regering och Naturvårdsverket att skapa ett system och en långsiktig finansiering för att Sverige ska kunna hantera nya invasiva arter som dyker upp i landet.
Hade det funnits ett sådant system hade troligen mördarsnigeln inte varit ett problem i Sverige i dag. Vårt förslag skulle förbättra förutsättningarna för snabba insatser, som i förlängningen sparar samhället stora summor och samtidigt säkerställer den biologiska mångfalden i landet.
En bättre win-win lösning är svår att hitta.
Av Carl-Johan Djurstedt-Holm - generalsekreterare, Svenska Jägareförbundet
Gustaf Lind - generalsekreterare, WWF
