Tumlare i Östersjön
Östersjötumlare utgör en helt unik population av tumlare i egentliga Östersjön. De är akut hotade och endast några få hundra individer tros finnas kvar.
Östersjötumlare utgör en helt unik population av tumlare i egentliga Östersjön. De är akut hotade och endast några få hundra individer tros finnas kvar.
En art är Akut hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A–E för Akut hotad och att den därmed bedöms löpa extremt hög risk att dö ut i vilt tillstånd.
Källa: Artdatabanken
Phocoena phocoena (Harbour porpoise på engelska)
Kroppslängd: Ca 1,5 m (som längst 1,9 m)
Vikt: 60–75 kg (honan är större än hanen)
Utseende: Tumlaren är gråsvart på ryggen, med ljusgrå sidor och vit mage. Ryggfenan är låg och triangelformad, och nosen trubbig.
Livslängd: Tumlare blir sällan äldre än 12 år men det finns ett fåtal exempel på individer som blivit runt 20 år
Könsmognad: Vid 3–4 års ålder
Dräktighetstid: 11 månader
Östersjötumlarna rör sig i stora delar av södra Östersjön, ungefär från öster om Bornholm upp till Ålands hav. Vissa områden nyttjas mer och är därför särskilt viktiga, t.ex. ett stort område kring Midsjöbankarna och Hoburgs bank söder om Gotland, där tumlarna samlas under sommarmånaderna för att para sig och föda upp sina kalvar.
Tumlaren är en av världens minsta valar och den enda valarten som lever permanent i svenska vatten. Den unika population som lever i egentliga Östersjön är akut hotad, med bara några hundra individer kvar.
En gång i tiden sägs det ha funnits tiotusentals tumlare i Östersjön, även om det inte finns några exakta siffror. Jakt på tumlare bedrevs fram till slutet av 1800-talet, och sedan igen under första och andra världskriget. Det, i kombination med hårda isvintrar, tros ha krympt antalet Östersjötumlare kraftigt.
Under 1900-talets andra hälft kom nya effektiva fiskenät som tumlare fastnade i som bifångst, samtidigt som miljögifter som PCB och DDT ökade i Östersjön. 1973 fridlystes arten i Sverige, men trots det återhämtade beståndet sig aldrig. Fiske anses vara det främsta hotet idag, då tumlare kan fastna och drunkna i fiskenät. Andra allvarliga hot är undervattensbuller från till exempel sjöfart, skadliga ämnen och minskad tillgång till mat.
För både land- och havslevande arter kan skydd av kritiska levnadsområden vara avgörande för deras överlevnad. Det är dock viktigt att faktiska åtgärder implementeras inom dessa områden, annars blir de bara gränsdragningar på kartan. För Östersjötumlare är behovet av verkligt skydd akut.
Östersjötumlaren är klassad som akut hotad i både Artdatabankens rödlista och i IUCNs (Internationella Naturvårdsunionen) globala rödlista. Den omfattas även av flera internationella direktiv och avtal kring skydd av arter, till exempel EU:s art- och habitatdirektiv. Under UNEPs (FNs miljöorgan) konvention om skydd av migrerande arter finns en särskild överenskommelse om att skydda just Östersjötumlaren, med en plan med åtgärder för hur man kan göra det.
Tumlare är inte farliga. De är ofta skyggare än andra småvalar, t.ex. delfiner, och tenderar att undvika båtar och människor.
Den vanliga tumlaren kan simma med en hastighet på upp till cirka 25 km/h. De tenderar dock att simma i ett lugnare tempo, omkring 5 km/h.
Tumlare är små tandvalar. Det finns sex olika arter av tumlare i världen, och den vanliga tumlaren (Phocoena Phocoena) är art som lever i svenska vatten. Den så kallade östersjötumlaren är en unik population som lever i egentliga östersjön, och som är akut hotad med bara ett fåtal hundra individer kvar.
Vanliga tumlare äter främst små fiskar (t.ex. sill, makrill och småtorsk), kräftdjur och bläckfisk. De använder ekolokalisering för att hitta och jaga sin föda.
Ett stort hot mot tumlarna är så kallade spöknät, som tappats bort eller dumpats i havet, och fångar tumlare – tumlarna fastnar och drunknar när de inte kan komma upp till ytan och andas. WWF arbetar för att hitta och plocka upp så många spöknät som möjligt. Men att lokalisera näten i öppna havet är som att leta efter en nål i en höstack. Därför testar nu WWF ny teknik som gör det mer effektivt, och ekonomiskt mer överkomligt, att söka efter näten.
Läs mer om WWFs expedition efter spöknät
Med stöd från Postkodlotteriet driver WWF projektet ”Ett levande Östersjön”, med mål att stärka skyddet av viktiga kust- och havsområden och stötta utvecklingen för att bevara marina ekosystem och biologisk mångfald. Ett av områdena är Östersjötumlarnas reproduktionsområde söder om Gotland, där projektets samarbetspartners Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) och Naturhistoriska riksmuseet (NRM) studerar undervattensbuller från sjöfart och hur det påverkar tumlarnas utbredning.
Inom projektet utför även Coalition Clean Baltic (CCB) en studie tillsammans med lokala fiskare kring användning av så kallade ’pingers’ som åtgärd att minska bifångst av tumlare. Pingers fästs i fiskenäten och avger ljud som tumlaren kan uppfatta och varnas av, och därmed undvika att simma för nära.
Med stöd av Apotea, Strömma och våra faddrar arbetar vi tillsammans med andra organisationer och intressenter för att tumlarnas Natura 2000-områden, särskilt det söder om Gotland, ska skyddas på riktigt. Åtgärder som eliminerar risk för bifångst, och som minimerar störande undervattensbuller är särskilt viktigt att få på plats snarast.
Se den fina filmen om Östersjötumlaren, och vad du kan göra för att hjälpa dem.
Östersjön är idag ett av världens mest förorenade hav med en död havsbotten av en yta större än Danmark. Övergödning, överfiske, sjöfart och utsläpp av miljöföroreningar har gjort Östersjön till ett hav i kris.
Senast ändrad 11/10/24